Solbrända äventyrare

Oj, vilken underbar dag vi haft här i Hikkaduwa! Vi började med att åka iväg till en sköldpaddsfarm där de tar hand om sjuka och skadade sköldpaddor. De tar även hand om sköldpaddsägg och ser till att de får kläckas ifred för att sedan hjälpa ungarna ut i havet. Fantastiskt ställe! Vilken insats! Vi fick veta sköldpaddornas historia, klappa och hålla. Men det mest fantastiska av allt var att få ta en unge i handen, gå ut på stranden och hjälpa den ut i friheten. Vilken fantastisk känsla! Vi filmade alltsammans men eftersom att internetet här är ganska segt så får ni vänta med att se filmen tills vi kommer hem igen.


Efter vårt lilla sköldpaddsäventyr åkte vi till Tsunami fotomuséum. Där fanns massor med bilder, fakta och barns teckningar från tragedin 2004. Vi ska vara tacksamma att vi sluppit uppleva detta. Mannen med sköldpaddorna berättade t.ex att han miste hela sin familj. Sina föräldrar, syskon och barn. Det är svårt att ta in. Men bra att ett sådant ställe finns så att vi aldrig glömmer. Som Marko skrev i deras gästbok - "Never forget".


Sedan åkte vi och badade på ett otroligt vackert ställe, ett inlopp från havet, där byborna höll till. Folk tittade lite konstigt på oss när vi kom dit men innerst inne tror jag att de tyckte att det var ganska roligt att vi hittat dit. Vidare begav vi oss till en strand vi inte varit på tidigare, lite utanför Hikkaduwa. Långgrunt, ljusblått vatten, perfekta små vågor och 30 grader varmt. En strand helt i min smak ;) Marko däremot vill surfa men är besviken på att vågorna fortfarande är för stora här i Hikkaduwa. Stackarn!


Senare på eftermiddagen begav vi oss ut på en liten upptäcktsfärd med skotern. Vi åkte runt längs småvägar utanför stan (kan man förresten kalla Hikkaduwa för stad? Struntsamma, jag kallar den för stad, hehe) och fick se hur lokalbefolkningen bor och lever. Oerhört spännande! Vi hittade även ett tempel där vi blev inbjudna av munkarna som bodde där. Efter vad vi hört tidigare så skulle man behöva ett slags papper från Colombo för att få gå in i templena (vilket vi inte har) och att man dessutom inte fick visa bar hud (vilket vi gjorde) men munkar verkade inte tycka att detta var något problem. Den ena munken gav oss en guidad visning genom templet, berättade en massa historier om alla målningarna som fanns där inne och lät oss fotografera olika statyer. Tråkigt nog pratade han väldigt dålig engelska och det var lite svårt att hänga med, men det man förstod var intressant och lärorikt. I trädgården svingade sig apor från träd till träd - de första aporna vi sett här på ön.


Väl hemma igen möttes vi av en gigantisk ödla, en varan, som stod mitt på vägen. Lyckades inte få någon riktigt bra bild innan den blev livrädd för oss och gömde sig under (!!!) våran terass.


Nu ikväll har vi ätit en romantisk middag vid havet och tittat på solnedgången. Eller okej, det var i alla fall tanken men solen hann gå ner innan maten hann komma. Jag tror att vi fick vänta ca 40 minuter innan vi fick in vår mat och då var den så stark att den knappt gick att äta. Men struntsamma! Stället var mysigt och vi njöt av varandras sällskap. Min vackra, underbara pojkvän! Varje dag är en ren fröjd!


All kärlek! / Anna och Marko


P.s. Vi åkte förbi SOS barnby idag. Härligt att se att pengarna som skänks faktiskt kommer fram och verkar göra nytta!


P.s. 2 . Vi är solbrända. Till och med lite röda. Eller okej, mycket röda. I alla fall på vissa ställen. Undrar om det kommer att svida i natt? Hoppas inte så att vi får lite sömn. Marko fick nämligen ingen direkt sömn i natt då jag ständigt drömde om tsunamivågor (efter att ha fått veta att Hikkaduwas tsunamialarm är ur funktion ...) och flera gånger väckte honom genom att prata i sömnen. En av gångerna ska jag ha ropat "Marko, Marko, Marko, Marko, Marko" som en kulspruta och sedan förklarat att vattnet var på väg in på hotellrummet och att vi snart skulle dö. Rolig flickvän jag är! Eller inte.



På bilden med sanden och flaggorna: Under varje flagga finns ca 150 sköldpaddsägg!