Halv nio på morgonen hämtades vi upp med tuk-tuk för att åka och titta på djungelstranden i Unawatuna. Det var en bit att åka och sista biten fick vi vandra genom en ganska tätvuxen djungel. Stranden var vacker och öde och vi plockade med oss en massa fina snäckor.
Väl tillbaka på hotellet igen var det bara att packa ihop våra saker och äta frukost innan det var dags för oss att åka vidare till nästa ställe – Mirissa.
Framme i Mirissa gick vi runt i evigheter och letade boende. Standarden här är rejält försämrad än på tidigare ställen. Alla rum vi tittade på var äckliga och nedgångna och ac var en omöjlighet att hitta. Människorna här är dessutom enormt jobbiga och efterhängsna och följde efter oss med sina tuk-tuk för att få oss att välja just deras boende. Att säga nej räckte inte till – de var som iglar. Till slut, efter att vi tittat på ett tiotal rum, hittade vi ett litet, relativt nyrenoverat ställe som föll oss i smaken. Visserligen ingen ac, inget varmvatten eller internet men ändå hyffsat fräscht. Och billigt! 1000 rupees per natt = 30 kronor per person. Och så kan man äta här. En maträtt kostar 300 rupees – 18 kronor per person! Dessa nätter kommer vi verkligen att spara in pengar!
När vi skulle lasta in våra saker på rummet kom det ut en vit, ung man från rummet nedanför. Vi tittade på varandra och jag svor att jag kände igen honom från någonstans. Och med tanke på hur han tittade tillbaka så kändes det som att han tänkte detsamma. Till slut kommer vi på det – samtidigt. Hikkaduwa! Han är den finske killen jag pratat med på ett internetcafé bredvid vårt boende i Hikkaduwa! Vad är oddsen? Det visade sig att han också skulle vara på Sri Lanka i en månad, han surfar precis som Marko, han har en flickvän i Sverige och verkar vara i vår ålder. Så kul! Vid frukosten imorse (söndag) blev det en salig blandning av engelska, svenska och finska.
I princip hela dagen regnade det enormt mycket. På kvällen klarnade det dock upp en aning och vi avslutade dagen med en promenad och en drink på stranden.
Angående rubriken så är det förstnämnda min åsikt medan det andra är Markos. Jag tycker att här är lite väl dött och nedgånget medan Marko tycker att det är gött och menar att Gud förskonat dessa människor från den hektiska och moderna värld vi lever i. Smaken är som baken ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar