Anna och Markos reseblogg

Regn regn regn ...

2011-11-01T21:14:00.001+05:30

Ja, det har regnat i princip hela tiden sedan igår morse. Oerhört ledsamt! Det känns som att vår färg redan börjat släppa och vi lär inte få så mycket mer solande än vad vi redan fått. Jag som kallt hade räknat med att vi skulle vara två pepparkakor när vi kom tillbaka till Sverige ;)

Igår åkte vi in till Tangalla city och vandrade runt i några timmar. Vi åt, fixade massa ärenden, var och tittade i en metodistkyrka och handlade förnödenheter på ett supermarket (!). När vi klev in i affären fick vi en smärre chock - det var som att komma tillbaka till Sverige och civilisationen! Så rent, så fint och så stort utbud! Vi kände oss som två små rika snobbar där vi gick runt bland matvaror och hygienartiklar. Och ändå var det extremt billigt!

Imorse vaknade vi väldigt sent för att vara vi - klockan nio, efter 11 (!!!) timmars sömn. Snacka om att vi måste ha varit trötta! Än en gång åkte vi in till Tangalla för att se oss omkring. Denna gången blev det "bara" käk och lite shopping. Hittade en affär med massa film och vi köpte med oss 15 stycken hem. Vår lilla rosa dvd-väska börjar bli full nu. Tror att vi räknade till att vi köpt ca 40 filmer sedan vi kom hit till Sri Lanka! Blir en massa mysiga filmkvällar hemma i Sverige i vinter :)

På eftermiddagen hyrde Marko, jag och Ippe (yepp, he's back! Han beslöt sig för att följa efter oss hit) varsin kanot och paddlade ut på floden som rinner utanför hotellet. Vi paddlade i typ 1,5 timme och fick se både apor och vackra fåglar. Dock fick vi varken se varken se varaner, ormar eller krokodiler som också skulle finnas i vattnet. I vilket fall som helst så var det otroligt rogivande att glida runt på vattnet. Marko och jag funderar på att börja paddla kanot hemma i Sverige. Dels för att se alla vackra platser och dels för att det är sjukt bra träning!

I skrivande stund sitter Marko vid sin dator och har precis skrivit klart en tenta. Och strax ska han påbörja ett seminarie som ska hålla på i tre timmar. Ska påpekas att klockan redan är nio här så det kommer att bli en sen kväll för honom. Själv ska jag sätta mig och titta på en film och äta Pringles. Borde även packa ihop alla mina saker då vi blir upphämtade redan klockan åtta imorgon bitti för att åka till sjukhuset i Matara (dags för sista vaccinationssprutan här på Sri Lanka!!!). Därefter åker vi direkt vidare till Tissamaharama där vi ska bo i en natt för att sedan på torsdag morgon åka på safari på Yala nationalpark! Har en känsla av att det kommer att bli riktigt häftigt! Där ska finnas en massa djur - elefanter, ormar, krokodiler, leoparder etc etc.

Efter safarit ska vi sedan direkt åka vidare till nästa ställe. Och så kommer det att se ut fram tills det att vi åker hem. Intensivt! Och jag vet inte hur mycket vi (läs jag) kommer hinna skriva här. Men jag lovar er - när tillfället finns kommer jag att överrösa er med bilder!

Var rädda om er och ta hand om varandra där hemma.
Krama varandra en extra gång!

All kärlek! / Anna och Marko

Denna "skönhet" sprang vi på utanför hotellet:

Och såhär ser det ut när man ska ta sig till och från vårt hotell (översvämmad väg):

Detta är syn man inte ser varje dag:

Från Mirissa till Tangalla

2011-10-30T21:56:00.003+05:30

Hej Sverige!

Igår följde vi med Ippe till guldsmeden där han skulle hämta ut två ringar som han beställt till sig själv och sin flickvän. Vi fick steg för steg se hur alla smyckena tillverkades och slutligen fick vi komma in i affären och titta på alla dyrbarheter. Så mycket vackra smycken! Jag bestämde mig för att ge mig själv en kärleksförklaring och ett minne från resan så jag köpte mig själv en vacker silverring med en blå sten. Jag är så nöjd!

På kvällen festade vi till det lite eftersom att det var vår sista kväll tillsammans alla tre. Marko, jag och Ippe. Mycket trevligt! Och idag var det så dags att lämna Mirissa, hoppa in i en tuk-tuk och åka vidare till Tangalla. Chauffören tog oss till ett hotell mitt ute i ingenstans. På vägen dit såg vi en krokodil och en massa apor och plötsligt kändes det inte som att vi befann oss på Sri Lanka längre - snarare Afrika! Stället vi fick titta på var fint med saknade internet. Vi fick garanterat att det inte skulle finnas något bättre ställe så vi checkade in. I en timme. På den timmen hade vi hunnit ta en strandpromenad och bara 200 meter bort hittat ett annat ställe, mycket finare och mysigare, billigare och med internet. Så vi gick tillbaka och checkade ut igen. De blev väl inte sådär jätteglada precis ;) Nu är vi i alla fall på ett fantastiskt mysigt ställe precis i vår smak. Hotellet är beläget mitt på stranden och utsikten från vårt fönster är fantastisk. Tanken är att vi ska stanna här i tre nätter innan vi beger oss vidare uppåt i landet!

Eftermiddagen, innan det började regna, spenderade vi på stranden och letade snäckor. Här finns MASSVIS! Det är imponerande hur rogivande det kan vara att gå runt och leta efter de finaste snäckorna ... Idag sa till och med Marko - "När det finns såhär mycket tycker ju till och med jag att det är kul", haha! Vi har nu samlat på oss en hel del som vi ska ta med hem till Sverige. Marko har även hittat två nästan identiska snäckor som han säger sig vilja göra till halsband - ett till honom och ett till mig. Hur sött är inte det?!

Nya boendet:

All kärlek! / Anna och Marko

Dagarna flyter på i rask takt

2011-10-28T14:01:00.000+05:30

Anledningen till det dåliga bloggandet på sista tiden är helt enkelt att det inte händer så mycket. Vi njuter av livet och gör i princip samma sak varje dag - nästan ingenting. Och vi älskar det! Längre fram på resan kommer vi att åka runt ganska mycket och se och uppleva en massa saker och då kommer blogginläggen att trilla in igen.

Igår tog jag ett stort kliv i min personliga utveckling. Jag är som bekant vattenrädd och får lätt panik när jag vet att jag inte bottnar och/eller får vatten över huvudet, men igår surfade jag för första gången i mitt liv, och jag älskade det! Marko var min lärare och han var grym <3 Det var väldigt svårt att hitta balansen och att resa sig upp och jag fick stora skrapsår på magen , men det var det värt. Jag tvingades att ramla, jag tvingades att dyka och jag tvingades att simma och bli bortsköljd av vattnet och det var bra! Idag kunde jag gå ut i vattnet helt utan rädsla och bli bortspolad av ännu större vågor. En klar utveckling! Ska fortsätta att pressa mig själv nu när jag äntligen vågar.

Igår drog det in ett helvetiskt oväder här på Sri Lanka. Vi var i vattnet när det drog in och fick skynda oss upp och ta skydd i surfcampet. Det regnade som om himlen hade öppnat sig och som det åskade! Flera gånger slog blixten ner precis utanför campet. Hela huset skakade och det skar i öronen. Och ändå fortsatte folk att surfa. De påstod att "ingen dött i vattnet här tidigare så det är lugnt". Ha! Varför chansa? Ingen vill väl bli den första?

All kärlek! / Anna och Marko

Livet är fantastiskt!

2011-10-25T22:13:00.000+05:30

Dagen började med en mindre resa in till staden Matara där jag tog min tredje spruta med rabiesvaccin. 1 to go (här i Sri Lanka)! Så skönt! Idag var det ett nytt sjukhus men servicen var fortfarande på topp. Ibland måste man helt enkelt bara älska privatsjukvård!

Annars har det idag inte hänt så jättemycket. Marko och Hippe har surfat medan jag tog bilder från stranden, jag har fått mitt livs bästa massage på hotellets spa, Marko och Hippe har åkt skimboard och slutligen har vi alla tre käkat en god middag på restaurang. Jag har även pluggat och imorgon kommer jag att skriva arbete så att fingrarna glöder. Hoppas att jag får till det innan deadline imorgon!

Jag vet inte om ni läst om den försvunne svensken här på Sri Lanka (som nu hittats död)? Så jävla tragiskt. Jag finner inga ord. För er som inte läst så var det igår ett svenskt par i 30 årsåldern som började att bråka på stranden. Flickvännen ska sedan ha lämnat pojkvännen på stranden och denna ska, enligt ett vittne, ha simmat ut i havet. Vittnet säger att det såg ut som att han skulle ta sig ett dopp. Vittnet reagerade sedan på att mannen inte kom tillbaka upp ur vattnet och slog larm. Dykare och polis letade förgäves tills imorse, då mannens kropp hittades drunknad intill stranden. Flickvännen ska ha identifierat honom. Och detta skedde bara några mil från oss, i Galle ... Nu inser man verkligen vikten av att aldrig skiljas som ovänner. Man vet aldrig vad som kan hända. Idag har jag talat om för Marko en miljon gånger hur mycket jag älskar honom. Han är det dyrbaraste jag har. Min skatt och klippa i livet. Världens bästa Marko! Nu ska jag gå och ge honom en stor kram!

Ta hand om varandra och tala om för varandra hur ni känner.
Kärleken övervinner allt!

Måndag 24 oktober, Paradis

2011-10-25T13:48:00.000+05:30

Nu är vi framme på vårt nya ställe och jag älskar det! Rummet är hyffsat fräscht, har varmvatten och internet (som fungerar ibland) och gården och stranden utanför är fantastisk! Gården är väldigt stor med massa palmer, det finns solstolar och hängmattor och ett litet spa.

Eftermiddagen spenderade jag och Marko i trädgården i varsin hängmatta. Pluggade lite. Njöt av livet. Lite senare förflyttade vi oss till stranden där Marko och den finske killen åkte lite skimboard. Vid femtiden började det att regna igen så det var bara att bege sig inåt. Ganska snart började det även att åska och detta fortsatte hela kvällen och natten. Ni kan inte ana hur mäktigt det var att sitta på en uteservering på kvällen och titta på alla blixtar som slog ner i havet! Vackert!

Kärlek! / Anna och Marko

P.s. Vakter beväpnade med k-pistar vaktar vårt hotell. Ingen vill direkt säga varför de är där och det känns väl ... Sådär. Lite läskigt är det allt men uppenbarligen kan vi sova tryggt om nätterna!

Söndag 23 oktober, Regnet det bara öser ner …

2011-10-25T13:38:00.000+05:30

Marko behövde idag lämna in några uppgifter till skolan och jag behövde få ner några föreläsningar så vi begav oss på jakt efter internet. Inte det lättaste visade det sig. Men till slut lyckades vi hitta ett ställe med wifi och vi fick fixat det vi skulle.

Sedan tog Mark och den finske killen moppen och körde till en närliggande by för att surfa. De är i skrivand stund fortfarande kvar. Själv tog jag mig nyss en liten promenad men jag hann inte så långt innan himlen öppnade sig på nytt. Jag tror bestämt att det är fjärde dagen på rad som det regnar. Tråkigt! Nu sitter jag här på rummet och skriver lite på skolarbete. Känner dock att den nya serien Pan Am lockar destu mer … ;)

Imorgon flyttar vi till ett nytt ställe här i Mirissa. Stället vi bor på nu är visserligen ganska trevligt och billigt men nu kommer vi att komma närmre stranden. Jag har själv inte sett stället men enligt Marko ska det vara fräscht, precis intill havet, ha internet, varmt vatten och inkludera frukost. Och ha en stor inhägnad, trevlig trädgård som skyddas av en vakt. Tycker att det verkar lockande! Jag personligen känner mig lite låst på det tillfälliga stället då jag råkar ha min kvinnliga vecka och inte kan bada. Och här är inga solstolar så för tillfället är jag låst till rummet. Tror att det blir lite bättre nu när Marko kan gå och bada och jag kan ligga och jäsa i hängmattan på gården / låna hotellets solstolar på stranden.

All kärlek! / Anna och Marko

Lördag 22 oktober – Byn som Gud glömde / Byn som Gud förskonade?

2011-10-24T22:12:00.000+05:30

Halv nio på morgonen hämtades vi upp med tuk-tuk för att åka och titta på djungelstranden i Unawatuna. Det var en bit att åka och sista biten fick vi vandra genom en ganska tätvuxen djungel. Stranden var vacker och öde och vi plockade med oss en massa fina snäckor.

Väl tillbaka på hotellet igen var det bara att packa ihop våra saker och äta frukost innan det var dags för oss att åka vidare till nästa ställe – Mirissa.

Framme i Mirissa gick vi runt i evigheter och letade boende. Standarden här är rejält försämrad än på tidigare ställen. Alla rum vi tittade på var äckliga och nedgångna och ac var en omöjlighet att hitta. Människorna här är dessutom enormt jobbiga och efterhängsna och följde efter oss med sina tuk-tuk för att få oss att välja just deras boende. Att säga nej räckte inte till – de var som iglar. Till slut, efter att vi tittat på ett tiotal rum, hittade vi ett litet, relativt nyrenoverat ställe som föll oss i smaken. Visserligen ingen ac, inget varmvatten eller internet men ändå hyffsat fräscht. Och billigt! 1000 rupees per natt = 30 kronor per person. Och så kan man äta här. En maträtt kostar 300 rupees – 18 kronor per person! Dessa nätter kommer vi verkligen att spara in pengar!

När vi skulle lasta in våra saker på rummet kom det ut en vit, ung man från rummet nedanför. Vi tittade på varandra och jag svor att jag kände igen honom från någonstans. Och med tanke på hur han tittade tillbaka så kändes det som att han tänkte detsamma. Till slut kommer vi på det – samtidigt. Hikkaduwa! Han är den finske killen jag pratat med på ett internetcafé bredvid vårt boende i Hikkaduwa! Vad är oddsen? Det visade sig att han också skulle vara på Sri Lanka i en månad, han surfar precis som Marko, han har en flickvän i Sverige och verkar vara i vår ålder. Så kul! Vid frukosten imorse (söndag) blev det en salig blandning av engelska, svenska och finska.

I princip hela dagen regnade det enormt mycket. På kvällen klarnade det dock upp en aning och vi avslutade dagen med en promenad och en drink på stranden.

Angående rubriken så är det förstnämnda min åsikt medan det andra är Markos. Jag tycker att här är lite väl dött och nedgånget medan Marko tycker att det är gött och menar att Gud förskonat dessa människor från den hektiska och moderna värld vi lever i. Smaken är som baken ;)

Kärlek! / Anna och Marko

Inget internet

2011-10-23T14:21:00.000+05:30

Vi är nu på plats i Mirissa. Standarden här är ganska mycket lägre än på övriga ställen och internet finns knappt att få tag i. Jag återkommer med inlägg och bilder längre fram. Som det ser ut nu så stannar vi här tills onsdag!

Puss och kram på er där hemma! Vi älskar er!

Sista dagen i Unawatuna

2011-10-21T22:42:00.000+05:30

Hej alla!

Igår lämnade vi vårt vackra 5-stjärniga hotell och checkade in på ett annat, mindre lyxigt ställe. Vi kan väl säga såhär - det enda som var bra med rummet var balkongen och dess utsikt (balkongen låg, utan att överdriva, 15 meter från strandkanten). Rummet i övrigt var en katastrof! Blodfläckar på lakanen var det första som mötte oss. När vi bad personalen byta så möttes vi av suckar. Rummet var inte städat, det var hål i myggnätet, ingen lampa på balkongen, ingen soptunna, inget toalettpapper osv osv. När vi sedan fick besök av både kackelackor och ödlor fick vi (läs jag) nog. Vi bestämde oss för att checka ut direkt på morgonen. Jag, som är en rättvisans kvinna, satte mig ner och skrev en lång lista med alla saker som inte fanns på rummet som jag sedan lämnade till chefen. Till saken hör att vi betalde lika mycket när vi bodde i Hikkaduwa som här och här fanns inte ens ac eller varmvatten. Nu hoppas jag att chefen fått sig ett uppvaknande och att dem skärper sig och rustar upp skiten. Nu bor vi i alla fall ganska bra igen. AC, varmvatten, fräschare rum och frukost för 30 kronor extra per person. Klart värt!

Imorse åkte vi tuk-tuk in till sjukhuset i Galle där jag tog min andra rabiesspruta. Det gick om möjligt ännu snabbare idag och servicen var fortfarande på topp. Nu har jag bara två sprutor kvar att ta här på Sri Lanka och två i Sverige, sedan ska jag vara i toppform igen!

Efter att vi kom tillbaka till Unawatuna har vi legat på stranden och njutit. Marko har åkt skimboard (heter det så?) och sedan har vi även snorklat en liten stund. Lite shopping har också stått på schemat!

Imorgon efter frukost åker vi vidare till nästa ställe - Mirissa. Det ska vara en riktig paradisort med lite turister. Vi får väl se men det ska i alla fall bli roligt att se ett nytt ställe!

Nu ska jag gå och tigga lite extra uppmärksamhet av Marko. Det kan inte vara lätt för honom att vara på resa med en för tillfället oerhört pms:ig kvinna som gråter stup i kvarten ;) Kan väl utan underdrift säga att jag är oerhört känslig just nu! Tur att Marko är världens underbaraste pojkvän!

All kärlek! / Marko och Anna

"Pimp my tuk-tuk":

Killen hade pimpat sin tuk- tuk med allt han kunde komma över. Insidan var täckt med Bob Marley-posters och när han körde så blinkade hela tuk-tuken i kulörta färger.

Idag regnade det enormt mycket! :

= Översvämningar. Kolla röret i första bilden!

Bildregn

2011-10-20T22:55:00.000+05:30

Vårt lyxboende första natten i Unawatuna:

Vårt andra boende och övrigt i Unawatuna:

Avslutar med Kapten Krok:

Kärlek!

Från Hikkaduwa till Unawatuna

2011-10-19T23:05:00.000+05:30

Orkade inte uppdatera bloggen igår men här kommer en liten summering!

Igår började vi dagen med att åka till ett privatsjukhus i Galle där jag fick min första vaccinationsspruta mot rabies. Jag vet inte om det var för att vi är utlänningar men allting gick jättesnabbt och vi fick gå före alla i kön. De var snälla och trevliga och allting var väldigt fräscht. Fick papper och kvitton på alltsammans så att jag kan få tillbaka pengarna för mina utgifter när vi kommer tillbaka till Sverige. Resten av dagen spenderade vi på stranden och på kvällen blev vi hembjudna till Gamini för lite Arakk-drickande. Eller, Marko drack arakk och jag drack coca cola ;)

Imorse bjöd vi Gamini på frukost på ett lokalt ställe och han lärde oss att äta frukost på Sri Lanka-vis - med händerna. Spännande! Sedan packade vi ihop våra saker och begav oss till nästa ställe - Unawatuna. Vi checkade in på ett 5-stjärnigt hotell då vi beslutade oss för att unna oss lite lyx under en natt. Här är så oerhört flott och vi trivs som fisken i vattnet. Imorgon drar vi ner på budgeten igen och checkar in på nästa ställe där det inte ens kommer att finnas AC. Det ska bli spännande i denna värmen! Hehe! Unawatuna är i alla fall väldigt fint och pittoreskt. Stranden är fin och mysig. Det enda negativa skulle väl vara att turisterna redan letat sig hit. Det kryllar av dom. Mest engelskmän. Och med turisterna så glömmer ortsborna bort vem dom är och beter sig som turisterna. Inte fullt lika charmigt!

Nu ska vi sova. Det har varit en lång dag. Orkar inte ladda upp bilder just nu men imorgon lovar jag er ett bildregn utan dess like ;)

Sköt om er där hemma. Vi älskar er!

/ Anna och Marko

Kaosartad dag

2011-10-17T23:08:00.000+05:30

Ja, herregud vilken dag! Äntligen har saker och ting lugnat ner sig och nu känns det verkligen som om proppen gått ur. Orkar knappt hålla ögonen öppna! Jag ska ta det från början:

Dagen började kanon. Vid tio begav vi oss iväg med en tuk-tuk + chaufför och Gamini, den inhemske mannen jag berättat om tidigare. Han följde med oss hela dagen och blev vår personliga guide. Han berättade en massa saker och visade oss saker som troligtvis ingen annan guide hade visat oss. Först och främst begav vi oss iväg till ett vattenfall. Vi åkte i säkert en timme på slingriga, gropiga vägar innan vi till slut befann oss mitt ute i ingenstans. Och då var det dags för oss att vandra in i djungeln! Här kom vi till min andra fobi (förutom vatten) - ormar. Men efter att jag blivit lovad att det inte skulle finnas några ormar så började vi att gå. En annan lokalbo visade vägen. Vi gick och gick, hukade oss under träden, klättrade över stora klippblock, vadade genom vattenbryn ... Till slut var vi framme. Högt upp på ett berg fanns vattenfallet. Och ytterligare en bit uppåt fanns en liten vattensamling där Marko badade. Och sedan var det bara att traska neråt igen. Väl nere på platt mark och ute ur djungeln fick guiden se att vi alla hade vars en blodigel fastsittande på benen. Gamini och jag klarade oss lindrigt undan men Markos blodigen hade sugit sig fast rejält och när den väl släppte taget så strömmade det ut blod ur såret. Helt sjukt vad ett så litet djur kan åstadkomma!

Vidare begav vi oss till ett tempel högt uppe i bergen. Oerhört vacker och innuti en av byggnaderna fanns en 35 meter lång liggande staty (Buddah?) - tydligen den största statyn i hela Asien av sitt slag. Mäktigt. Utanför templet svingade sig stora apor från träd till träd.

Nästa stopp var en gruva där de grävde fram så kallade "moon stones" - vackra stenar i olika färger. Vi fick följa stenens resa från gruva till sköljning till slipning till smyckestillverkning. Och slutligen fick vi gå in i en stor affär där de sålde guld - och silversmycken med vackra stenar. Där pratar vi försäljningstyper! Vad vi än sa så hade de någonting annat att säga. Vi sa att vi inte hade några pengar, att vi var fattiga studenter, att vi inte bar smycket etc etc men ingenting lyckades bita. Det slutade med att jag ändå stod där med smycken i händerna. Hur jag lyckades ta mig ut därifrån är en gåta.

En rolig kuriosa på hela resan var att vi verkligen kände oss som djur i bur. När vi åkte igenom alla de små byarna/städerna så stirrade folk på oss som om de aldrig sett vita förut. De pekade. Skrattade. Gapade. Några cyklade till och med upp jämsides och stack in huvudet i tuk-tuken och bara stirrade. Sjukt.

Efter att vi kom tillbaka till Hikkaduwa påbörjas nästa historia. Än en gång tar jag det från början:

Igår kväll blev jag biten av en hund på stranden. I armen. Inte hårt och inte djupt. Hunden ville bara leka. Och den såg inte sjuk ut. Men ändå. Jag sköljde såret (som knappt fanns) och pratade med en massa människor om jag skulle ta mig till ett sjukhus för rabiesvaccin. De allra flesta sa nej men någonting i mig ville inte släppa det. Jag började google rabies och insåg att det lilla minsta såret kan leda till infektion och när man väl fått infektionen leder den 100 % av ggrna till döden. Så, jag vill inte chansa. Hela dagen idag har jag letat läkare och försökt få ett utlåtande men engelska här på Sri Lanka är inte deras starka sida. Till slut fick jag, via en ortsbo, komma i kontakt med en läkare från Galle, som efter dagens slut jobbade extra. Privatklinik kan man säga. Alla började stressa upp sig något otroligt och vrålade att jag måste ha vaccin NU NU NU , att jag annars kommer att dö. Jag blev såklart otroligt stressad och läkaren lovade mig att börja vaccinera mig imorgon. 4 sprutor skulle krävas med några dagars intervall. Och det skulle kosta mig 5000 rupees per spruta. Dessutom ville han enbart vaccinera här i Hikkaduwa vilket skulle förstöra hela vår resa och resplan. Jag lyckades kontakta mina föräldrar i Sverige som i sin tur kontaktade mitt försäkringsbolag och läkare för att höra om jag verkligen behövde fyra sprutor (vilket jag behöver). Fick sedan veta av dem och andra ortsbor att den här privatläkaren håller på att blåsa mig på pengar. Om man åker till sjukhuset i Galle istället kommer man visserligen få vänta några timmar innan man blir injicerad men sedan kommer sprutan att vara gratis. Och mitt försäkringsbolag har nu mailkontakt med mig och har lugnat ner mig på alla plan. Allt kommer att lösa sig. Spruta 1 och 2 kommer jag att ta i Galle och sedan är det fritt för oss att åka vidare. Dem kommer att hjälpa oss att hitta sjukhus på vägen där jag kan få nästkommande vaccin. Allt är gratis. Skulle något kosta kommer jag att få igen det när jag kommit hem. Ingen självrisk. 24 timmars service. Tack If! Jag visste väl att det skulle löna sig att köpa den bästa försäkringen hos er!

Så. Nu förstår ni kaoset som varit här idag. Men allt verkar lösa sig. Vi tar en dag i taget. Vi har stöttning hemifrån. Och jag tänker minsann inte få rabies! Imorgon kl 09 åker vi till Galle.

Nu ska jag sluta babbla och istället gå till sängs. Det blev en väldigt långt inlägg, jag ber om ursäkt för det. Ha det bra där hemma, vi älskar er!

/ Anna och Marko

P.s. Marko har fått igång min kamera, tjoho!

Lugn dag i Hikkaduwa

2011-10-16T21:14:00.000+05:30

Idag har vi enbart tagit det lugnt. Vi är dels solbrända och behövde vila huden, dels hade vi plugg att göra och dels är vi båda lite småkrassliga efter alla nya matupplevelser och kryddor. Fint sätt att uttrycka sig på va? ;) Vi åt i alla fall frukost (och middag) på ett nytt ställe - vår nya favorit - Home grown - rice and curry. Oerhört mysig miljö, det känns nästan som att äta mat ute i djungeln, god och billig mat och trevliga människor. Helt klart ett ställe att rekommendera till alla som tänker besöka Hikkaduwa! Vi har även druckit öl och filosoferat i solnedgången.

Imorgon ska vi åka på en halvdagsutflykt med tuk- tuk och uppleva lite sevärdheter såsom vattenfall och laguner m.m. Det ska bli spännande! Marko ska även förhoppningsvis få spela in en sinhalesisk trubadur som enbart kommer hit för hans skull. Hur coolt är inte det?

Ha det gott där hemma i kylan! Hörde rykten om att ni har minusgradiga nätter ...

All kärlek! / Anna och Marko

P.s. Ni vet att ni kan klicka på bilderna för att se en förstoring (om ni nu vill det vill säga)?

Solbrända äventyrare

2011-10-15T20:39:00.000+05:30

Oj, vilken underbar dag vi haft här i Hikkaduwa! Vi började med att åka iväg till en sköldpaddsfarm där de tar hand om sjuka och skadade sköldpaddor. De tar även hand om sköldpaddsägg och ser till att de får kläckas ifred för att sedan hjälpa ungarna ut i havet. Fantastiskt ställe! Vilken insats! Vi fick veta sköldpaddornas historia, klappa och hålla. Men det mest fantastiska av allt var att få ta en unge i handen, gå ut på stranden och hjälpa den ut i friheten. Vilken fantastisk känsla! Vi filmade alltsammans men eftersom att internetet här är ganska segt så får ni vänta med att se filmen tills vi kommer hem igen.

Efter vårt lilla sköldpaddsäventyr åkte vi till Tsunami fotomuséum. Där fanns massor med bilder, fakta och barns teckningar från tragedin 2004. Vi ska vara tacksamma att vi sluppit uppleva detta. Mannen med sköldpaddorna berättade t.ex att han miste hela sin familj. Sina föräldrar, syskon och barn. Det är svårt att ta in. Men bra att ett sådant ställe finns så att vi aldrig glömmer. Som Marko skrev i deras gästbok - "Never forget".

Sedan åkte vi och badade på ett otroligt vackert ställe, ett inlopp från havet, där byborna höll till. Folk tittade lite konstigt på oss när vi kom dit men innerst inne tror jag att de tyckte att det var ganska roligt att vi hittat dit. Vidare begav vi oss till en strand vi inte varit på tidigare, lite utanför Hikkaduwa. Långgrunt, ljusblått vatten, perfekta små vågor och 30 grader varmt. En strand helt i min smak ;) Marko däremot vill surfa men är besviken på att vågorna fortfarande är för stora här i Hikkaduwa. Stackarn!

Senare på eftermiddagen begav vi oss ut på en liten upptäcktsfärd med skotern. Vi åkte runt längs småvägar utanför stan (kan man förresten kalla Hikkaduwa för stad? Struntsamma, jag kallar den för stad, hehe) och fick se hur lokalbefolkningen bor och lever. Oerhört spännande! Vi hittade även ett tempel där vi blev inbjudna av munkarna som bodde där. Efter vad vi hört tidigare så skulle man behöva ett slags papper från Colombo för att få gå in i templena (vilket vi inte har) och att man dessutom inte fick visa bar hud (vilket vi gjorde) men munkar verkade inte tycka att detta var något problem. Den ena munken gav oss en guidad visning genom templet, berättade en massa historier om alla målningarna som fanns där inne och lät oss fotografera olika statyer. Tråkigt nog pratade han väldigt dålig engelska och det var lite svårt att hänga med, men det man förstod var intressant och lärorikt. I trädgården svingade sig apor från träd till träd - de första aporna vi sett här på ön.

Väl hemma igen möttes vi av en gigantisk ödla, en varan, som stod mitt på vägen. Lyckades inte få någon riktigt bra bild innan den blev livrädd för oss och gömde sig under (!!!) våran terass.

Nu ikväll har vi ätit en romantisk middag vid havet och tittat på solnedgången. Eller okej, det var i alla fall tanken men solen hann gå ner innan maten hann komma. Jag tror att vi fick vänta ca 40 minuter innan vi fick in vår mat och då var den så stark att den knappt gick att äta. Men struntsamma! Stället var mysigt och vi njöt av varandras sällskap. Min vackra, underbara pojkvän! Varje dag är en ren fröjd!

All kärlek! / Anna och Marko

P.s. Vi åkte förbi SOS barnby idag. Härligt att se att pengarna som skänks faktiskt kommer fram och verkar göra nytta!

P.s. 2 . Vi är solbrända. Till och med lite röda. Eller okej, mycket röda. I alla fall på vissa ställen. Undrar om det kommer att svida i natt? Hoppas inte så att vi får lite sömn. Marko fick nämligen ingen direkt sömn i natt då jag ständigt drömde om tsunamivågor (efter att ha fått veta att Hikkaduwas tsunamialarm är ur funktion ...) och flera gånger väckte honom genom att prata i sömnen. En av gångerna ska jag ha ropat "Marko, Marko, Marko, Marko, Marko" som en kulspruta och sedan förklarat att vattnet var på väg in på hotellrummet och att vi snart skulle dö. Rolig flickvän jag är! Eller inte.

På bilden med sanden och flaggorna: Under varje flagga finns ca 150 sköldpaddsägg!

Trasig kamera

2011-10-14T21:18:00.000+05:30

Jepp, då har jag lyckats förstöra min två år gamla, knappt använda, digitalkamera. På något vänster har ett litet sandkorn letat sig in i kameran och objektivet vägrar nu att åka ut. Så himla typiskt! Marko har ju såklart sin kamera ... Får se om jag kan hitta någon billig i stan ... Känns ju himla drygt att vara på sitt livs resa och utan att ha någon kamera!

Idag har vi inte gjort så överdrivet mycket. Marko har försökt surfa men vågorna var på tok för stora. Jag stod och vaktade på stranden och trodde nästan att han hade drunknat när jag inte sett honom på några minuter. När han väl kom upp på torra land igen var han totalt slut. Så surfingen får vänta helt enkelt! Själv är jag som bekant vattenrädd men töjde ändå mina gränser idag genom att dyka under en våg. Men när jag sedan sögs ut för att sedan kastas in mot stranden igen fick jag panik och gav upp. Fy! Jag hatar verkligen att vara vattenrädd men det finns ju verkligen ingenting att göra. Havet är enormt mäktigt här!

Vi har även flyttat idag , till Tandem guesthouse. Mycket fint med trevlig personal. Och billigt! Vi har även hyrt en skoter att köra runt med. Bara man är försiktig så är det ett himla bra sätt att ta sig runt på. Slutligen har vi druckit öl i solnedgången med en lokalbo - samma kille som visat oss runt de andra dagarna. Han är verkligen helskön och pratar inte med oss för vinnings skull (som många andra gör). Han bara är och berättar hela tiden en massa intressanta historier.

Love!

Enorma vågor

2011-10-13T18:56:00.000+05:30

Hej Sverige!

Vi har haft lika bra väder som igår minus regnet. Det kanske kommer? Vi har promenerat på stranden, promenerad runt i byn och shoppat lite, badat, solat och hittat ett nytt billigare (och finare) guesthouse som vi ska flytta till imorgon. Det nya stället kostar oss ynka 60 svenska kronor per person och natt och då är rummet väldigt frächt. Och AC ingår. Som hittat! Det är inte alls mycket turister är nere för tillfället. Tydligen drar högsäsongen igång nästa månad och då antar jag att alla priser då kommer att höjas rejält.

Dagens absolut bästa var när en lokalbo började prata med oss och frågade om vi ville följa med bort till hans surfhus och titta på sköldpaddor. Med nyfikenhet gick vi dit och mycket riktigt! Från hans altan kunde vi se havssköldpaddor som simmade 5 meter från strandkanten och käkade sjögräs. Fantastiskt! Vi fick även nys om ett sköldpaddsreservat en bit bort där man kan se både vuxna och bebissköldpaddor på nära håll. Imorgon ska vi hyra en skoter att köra runt med och varför då inte åka dit och titta och klappa på små (och stora) Skalman!

Nu sitter Marko och mixar lite musik och jag ska strax påbörja mitt kriminologiarbete. Mat ska även hinnas med. Igårkväll (och till frukost idag) käkade vi "rotty" - en inhemsk maträtt bestående av en slags hoprullad pannkaka med diverse olika fyllningar. Oerhört mättande, gott och billigt!

Måste även berätta om de gigantiska vågorna som är här i Hikkaduwa idag. Enorma! Och strömmarna ska vi inte ens tala om ... Marko vågar inte surfa i detta läget och jag som redan är vattenrädd känner ett visst obehag när man knappt kan stå på benen när vattnet sugs ut i havet efter en våg. Havet är mäktigt och jag förstår verkligen att tsunamin skapade en sådan förrödelse när den drog in 2006 (?) . Dock skapade jag en hel del skratt när en våg knockade mig så hårt att jag trillade omkull och tappade bhn. När jag väl kommit på fötter igen var jag täckt med sand från topp till tå. Någon måste ju bjuda på sig själv, haha!

Imorgon ska vi som sagt flytta, hyra en skoter, Marko ska hyra en surfbräda och jag ska få en helkroppsmassage på stranden. Vi älskar Sri Lanka!

All kärlek!

/ Anna och Marko

Framme i paradiset

2011-10-12T23:17:00.000+05:30

Nu är vi framme efter en lång resa med mycket träsmak i rumpan! Resan har gått bra och vi är nu incheckade på ett guesthouse precis intill stranden i Hikkaduwa.

Hela resan startade i tisdags morse. Eftersom att både Marko och jag är lite av tidsoptimister så blev det ganska så stressat innan avfärden från Sjöbo. Det hela späddes på lite extra när Skånetrafiken valde att sätta käppar i hjulet för oss när det var dags att åka över bron, men det kommer dem få sota för när vi kommer hem, var så säkra ... ;)
Resan till Kastrup gick bra. Planet blev dock försenat en halvtimme pga turister som yrade i nattmössan och inte kunde hitta gate:en. Samma typ av yra turister envisades sedan med att flera gånger ställa sig upp i planet trots att skylten för säkershetsbälten var tänd. Ni anar inte hur många gånger flygvärdinnorna fick jaga och ropa för att få dem att sätta sig ner. Den sista reste sig upp 3 minuter innan planet slog i marken , och det berättar väl ganska väl vilken intelligensgrad vi hade att göra med ...

Flyget från Kastrup till Dubai gick bra till skillnad från min tv som inte alls ville visa mig några serier eller filmer. Kan säga att resan blev ganska lång, hehe! Men flypersonalen var trevliga och maten helt okej. I Dubai blev det sedan en väntan på ca två och en halv timme innan vi begav oss vidare till slutdestinationen Colombo! I sistnämda planet snackar vi klass. Fortfarande samma flygbolag men nyare flyg, mer utrymme och bättre elektronik (som fungerade). Dubais flygplats var gigantisk och flådig och tvärt emot vad vi trodde hade alla affärer, restauranger och fik öppet trots att klockan var två på natten. Full rulle och folk överallt!

Framme i Colombo slogs vi av en enormt fuktig och varm luft. Snabbt ombyte av kläder innan vi hämtades upp av en taxichaufför från hotellet. Resan till hotellet (13 mil) skulle ta ca två och en halv timme med slutade på tre och en halv. Ni kommer aldrig kunna fatta hur jävlig trafiken var. Bilar överallt och inga direkta trafikregler. Här gäller det tydligen att köra snabbt, tuta på varandra för att göra sig uppmärksammad, köra nära varandra och sedan tvärnita stup i kvarten när någon liten tuck tuck tränger sig mellan. Att det inte skedde en enda trafikolycka på den tiden vi åkte är en gåta ... Mopedister som skjutsade två barn åt gången - utan hjälm. Överfulla busslaster. Inga rödljus. Inga skyltar med trafikregler. Omkörningar i kurvor som fick det att svettas i pannan. Det var nog en himla tur att en inhemsk person körde oss, annars hade det säkerligen gått rent åt pipan!

Väl framme vid gästhuset (som är såååå fint och fräscht med en stor himmelsäng mitt i rummet) tog vi oss den korta vägen ner till stranden och åt mat på en restaurang. Det är paradiset här nere, tro mig! Och vattnet är jättevarmt och skönt. När vi satt och åt såg vi några svarta små huvuden som ploppade upp här och var i vågorna nära stranden. Vi fick sedan förklarat för oss att det är havssköldpaddor som leker i vågorna tillsammans med sina nykläckta bebisar - how cute?!

Nu sitter vi här i sängen och myser och lyssnar på regnet som öser ner utanför. Det är ju trots allt regnperiod här nere nu (vilket betyder att det kommer kraftiga regnskurar då och då). Kanske bra med tanke på allt skolarbete som vi inte får hamna efter med ;) Vi tänker på er där hemma och hoppas att ni har det bra!

All kärlek!

/ Anna och Marko

Nu är det nära!

2011-10-09T19:16:00.000+05:30

Jag kan inte riktigt fatta att vi om två dygn sitter på ett flygplan på väg till värmen! Det ska bli så otroligt spännande även om jag, som är alldeles grön när det kommer till resor, känner mig en aning nervös. Tur att det är Marko (tryggheten personifierad) jag ska resa med och ingen annan.

Just nu är allting upp och ner. Marko jobbar och jag sitter här omgiven av resväskor, ryggsäckar och tvätt. Lägenheten ska storstädas, allt ska packas klart, skolarbete ska lämnas in ... Och ikväll är det avslutningsfest på Liseberg. Och ovanpå allt så håller Marko och jag på att greja med en stor och viktig sak, som än så länge är hemligt. Det är mycket nu helt enkelt! Imorgon åker vi ner till Skåne för att slippa SJs ständiga förseningar på resdagen. Nu är det alltså plattan i mattan som gäller. Eller full patte som jag brukar säga ...

Ha det gott allesammans! Nästa gång vi hörs befinner vi oss på Sri Lanka.

/ Anna

Testing testing

2011-09-27T04:35:00.000+05:30

Den 11 oktober ger vi oss iväg på en månads äventyr på Sri Lanka. Här kan ni följa vår resa!

/ Anna & Marko